Peking

Vet inte vart jag ska börja. Peking är grått och tråkigt och superstort. Överallt är det avgaser och trafik, folk på cykel och moppe. Och hela tiden ligger ett tjockt lager smog över staden. Nästan ingen talar engelska och trots att man har adresser nedskrivna på kinesiska så skakar taxichaufförerna på huvudet när vi visar upp dem. Vi börjar tro att det är för att de redan bestämt att de inte vill köra oss för det innebär kommunikationsproblem.

Vi kom hit i måndags. Flyget från Tokyo hade vi bokat redan i februari för att kunna fixa visumen hit men när vi kom till flygplatsen var det förstås inställt. Tur för oss så hade de bokat om oss på ett annat flyg med ett annat bolag som var rena rama lyxflyget. Dessutom slapp vi mellanlanda i Shanghai vilket var planen från början. Sen blev vi lurade på taxin och betalade alldeles för mycket för att komma till hostelet. Men vi gillar hostelet, det är så mysigt! Har aldrig sett så fina och stora orkidéer förut haha. Rummet är helt okej men väldigt litet och i korridoren luktar det avlopp. Men så är det i hela Peking, överallt olika dofter som jag kommer älska att slippa när jag kommer hem. Det är en blandning av avlopp, mat och kryddor, svett, avgaser och allmän äcklig lukt.

I måndags gjorde vi inte mycket, vi letade på ett matställe (McDonalds, kinamat är så himla äckligt) och sen höll vi oss på hostelet. I tisdags drog vi iväg med karta och kameran i högsta hugg till Den förbjudna staden. Jättestort var det, tempel efter tempel radade upp sig. Egentligen var det rätt tråkigt och vi fick ont i huvet så vi åkte taxi (lurade igen) till ett shoppingområde och köpte lunch (McDonalds igen). Vi strosade sen runt där ett tag men det var oxå rätt tråkigt. Vi insåg att Peking är rätt tråkigt.
Det var inte förrän i onsdags som vi började gilla staden för då tog vi oss (med taxi men utan att bli lurade :)) till ett köpcenter med massa billiga grejer. Skor och väska köpte jag men sen började Bea må dåligt så vi åkte hem så hon fick vila. Jag gav mig ut på lunchjakt här i området (McDonalds, skräll) och hittade även världens sötaste lila butik som bara sålde söta inredningsgrejer typ. Billigt var det oxå så jag köpte på mig lite av varje haha.

I torsdags åkte vi till muren. Kinesiska muren! Det var så himla coolt. Vi hade en guide med oss men hon lämnade av oss där uppe så fick vi gå som vi ville. Vi började med att åka linbana upp till det fjortonde tornet och sen gick vi till torn 6, kanske 3km. Den delen vi valde att åka till heter Mutianyu och är inte så svår att gå på. På andra delar kan det vara mycket upp och ner och sådär men det kände inte vi för och tur var väl det för det var säkert 35 grader och strålande sol när vi kom dit, man hade ju dött om man skulle klättra upp och mer för en mur.
Vi tog massa massa bilder och totalt var vi väl en två och en halv timme där uppe tror jag. Sen valde vi att åka kana ner för berget. Man satt som i en liten bob och åkte i en rutschkana ända från toppen och ner. Så sjukt kul var det! Det absolut roligaste var dock att när jag kom ner så satte jag mig och väntade på att Bea skulle komma, hon borde ju vart max 30sek efter. Men jag väntade och väntade och när hon väl kom så hade hon ett helt tåg med folk efter sig. Haha hon hade åkt så sakta så folk bakom henne hade åkt ifatt! Det såg sååå kul ut! Som tur är har jag det på film haha.
Så fick vi traditionell kinesisk mat till lunch, det funkade, och sen begav vi oss tillbaka till Peking. Vi åkte till OS-området och fick se arenan där invigningen var för OS i Peking 08. Hur stort område som helst! Vi strosade runt där ett tag men det var så himla varmt så vi satte oss i skuggan och väntade in alla andra.
Bra dag ändå. Jag ÄLSKADE muren. Tänk att jag har gått på den! Sjukt ju! Vi fattar typ ingenting av det som händer oss nu haha.

Sen i fredags och igår så har vi förutom ett besök på Himmelska fridens torg mest gått runt i olika shoppingcenter. Här i Peking har jag lyckas köpa två väskor, fyra par skor, lite smått skit samt ett par shorts. Så nu är väskan proppfull! Nu blir det inte mer shopping förrän i Bangkok då jag köper en resväska. Men det var ju så billigt här haha.

Om jag ska sammanfatta Peking kan man väl säga att vi ätit mycket McDonalds, åkt mycket taxi, shoppat och sett muren. Resten var mest grått och tråkigt och smutsigt och rätt äckligt tyvärr. Som när vi gick på en liten gata så var det folk där som stog och sålde "havets läckerheter". Låter ju trevligt och gott om det inte var för att räkorna och fisken låg i plastbunkar rätt på den skitiga gatan där det gick människor, moppar åkte och hundar sprang omkring. Det susade tusen flugor runt omkring och att maten skulle ligga i kyla var det ingen som brydde sig om. Det var mitt på dagen och runt 30 grader. Skulle aldrig få för mig att äta av det där.

Idag är sista dagen i Kina, imorrn far vi vidare till Hongkong. Tre snabba dagar där och sen blir det Bangkok i tre dagar innan vi åker hem. Hem till Sverige!! Vill inte åka hem, är nervös för att komma hem haha. Men vill heller inte vara ute och resa mer för jag saknar så mycket saker och personer hemma.




Lyxflygplanet! Ser inte så mkt ut för världen här dock.


Älskade denna! En burkdricka där locket är aluminium men själva burken är petflaska!


Hostelet.


Vet inte om jag ska skratta eller gråta.


Den förbjudna staden.


OS-arenan, Bird Nest.


Vi är glada barn på en stor mur!


Jag tar kort på en växt haha.





I en taxi hade föraren ett skydd på sin stol. Trodde han att han skulle bli påhoppad bakifrån?


Ingången till Den förbjudna staden med en bild på Ledaren som blickar ut över Himmelska fridens torg.


Där jag stog och gjorde peacetecken :).


Manikyr och ny klocka.

- Posted from my iPhone

Älskade Tokyo

Så var Japan över. Tre dagar visade sig vara alldeles för lite precis som vi misstänkte. Jag älskar Japan och kanske framförallt Tokyo eftersom det är det enda stället vi var på haha. Efter vi landat och skulle gå igenom tullen så fick Bea visa upp sin väska, inga konstigheter, det får man göra lite då och då eftersom dom på typ alla flygplatser vi vart på tar stickprov lite här och där. Denna gången stoppades Bea så jag ställde mig på andra sidan för att vänta på henne. Då kom en vakt fram till mig och frågade varför jag stog där. Jag sa att jag väntade på min kompis och han pekade frågande på Bea. Haha vem skulle annars vart min vän? Hon var ju den enda som inte var asiat på hela flygplatsen. Jaja. Han fortsatte med att fråga vart vi skulle och hur länge vi skulle vara i Tokyo. När jag svarade att vi skulle åka igen på måndag tittade han på mina väskor och sa: That is a lot of bags for just 4 days..
Det ska bli så skönt att komma hem till Arlanda och slippa alla dessa utfrågningar! Hatar att vi sticker ut på alla flygplatser så att vi genast får alla dessa frågor och konstiga blickar.

När vi klev av tunnelbanan i Asakusa, stadsdelen vi skulle bo i, så slog vi följe med en kille från Chile som skulle bo på samma hostel. Det var rätt lätt att hitta och vi checkade in och drog iväg på en gång igen. I regnet hann vi med lunch och sen åkte vi till Ginza som visade sig vara ett exklusivt shoppingområde men där fanns H&M så mitt klädproblem löste sig i alla fall.
Så mycket midsommarfirande blev det inte och vi hoppade över sushin eftersom det regnade på kvällen och vi var trötta efter att ha rest halva dagen.

I lördags var det strålande sol så vi åkte till Shibuya där det här övergångsstället som typ en miljon människor passerar varje dag finns. När det var som mest folk blev man typ rädd, det var helt sjukt. Vi åkte upp i en byggnad intill för att se det hela ovanifrån och det var som att det skulle vara en konsert eller nåt för det var så mycket folk på så liten yta. Vi passade på att shoppa där oxå. Japan visade sig vara ett rätt billigt land hehe.
På kvällen letade vi sushirestaurang i vad som kändes som timmar innan vi gav upp och åt pasta, då hade klockan hunnit bli 23 haha. Så sushin uteblev även den dagen.
I söndags så drog vi till ett område där alla de som klär ut sig höll till. Vi hade läst att det skulle vara den dagen då flest skulle vara ute men vi såg kanske fyra stycken. En besvikelse men vi hade ändå trevligt där. Först gick vi igenom en jättestor park där det låg ett tempel mitt i. Medan vi var där så kom det plötsligt ut en parad med människor och det visade sig att det var ett bröllop. Kul att se. Bruden hade värsta stora grejen på huvet haha. Såg lite kul ut.
Vi såg så himla mycket knäppa saker i Tokyos alla affärer. En butik hade sex våningar varav varje våning var uppdelad i tre egna våningar, svårt att förklara men det var stort! Där sålde dom verkligen ALLT! Det fanns verktyg, väskor, kontorsmaterial, cosmetika, ramar, elektronik..
Och allt är antingen prytt med dekor i form av mat eller gulliga små hittepådjur i strass. Vem vill köpa hörlurar med sushibitar på lixom?

Sista kvällen bestämde vi att nu var det fan dags för den där sushin. Vi kan ju inte ha vart i Japan och INTE ätit det. Vi valde en restaurang i området där vi bodde och blev förstås placerade längs bardisken. Kan man säga bar när det är matställe? Aja men precis framför där kockarna fixade till allt satt vi. Alla tittade på oss typ som att: nu ska det bli kul att se utlänningarna äta vår mat, med pinnar dessutom. Två tjejer tittade så mycket och när vi tittade tillbaka så vinkade de. Haha så himla kul. Bea vinkade tillbaka vilket jag tyckte var ännu roliare haha.
Som tur var hade de en meny med bilder och det stog faktiskt på engelska vad det var för nåt. Så vi pekade i menyn och kocken noterade. Han tyckte jag skulle äta väldigt lite med mina tre bitar . Men är det första gången så är det. Jag valde en med räka, den var inte så god, sen en med lax, den var verkligen inte god. Laxen var så himla äcklig i konsistensen! Sen valde jag en typ rulle med räka och gurka. Allt med ris inlindat i sjögräs, den var skitgod! Skulle köpt bara såna haha. Utöver den kulinariska upplevelsen så hade vi riktigt roligt där inne. Det var lite mysigt att sitta där framme och se när kockarna fixade och donade med alla råvaror och se vad andra beställde och hur de åt. Rekomenderas! Dock gick vi förbi McDonalds på väg hem så jag kunde äta mig mätt haha.

Det var tre snabba dagar i Tokyo. Känner att jag behöver åka dit igen! Älskade allt där! Älskar ju storstäder så det var väl ganska väntat. Men folk var så vänliga, som en gång när vi åkte tunnelbana (Tokyos tunnelbana anses vara den krångligaste i världen men vi gjorde bara fel en enda gång) (vi åkte tyvärr aldrig när det blev så fullt att de måste mosa in passagerarna) och föraren ropade ut nåt som vi förstås inte fattade. Sen stannade tåget på nästa station och alla gick av. Vi ba: eh jaha? Då kom en kvinna fram och sa på knackig engelska: finnish. Jaha, men vi skulle ju åka längre. Vi gick av och stog förvirrade på perrongen. Då kommer hon fram igen och säger: where? Vi säger vilken hållplats vi ska till och hon pekar åt det hållet vi just kom ifrån och sa: next! Och sen ett leende. Jaha då visste vi ju att vi kunde ta nästa tåg. Utan henne hade vi säkert gått upp och försökt åka en annan linje eller så.



Tempel i stadsdelen vi bodde i, Asakusa.


Shibuya.


Övergångsstället.


Böner eller önskningar skrivna av folk från hela världen.


En av våningarna i en leksaksaffär vi var inne i.





Uppklädda!


Åt vilket håll kollar du?


Sushitime!

Jaja, nästa stopp; Kina!



- Posted from my iPhone

Snabb visit på Boracay - Filippinerna

Fem hela dagar hade vi på Boracay. Snacka om att det gick fort! Känns som att det var igår vi landade i Manila och följde med en man för att fixa biljetter ner till Boracay. Men det var det alltså inte.
Efter allt strul med hotell och liknande vaknade vi äntligen upp utvilade och begav oss till stranden. Riktigt fin strand måste sägas trots det rätt så crapiga vädret. Mulet men ändå varmt. Vi njöt och fick faktiskt lite färg. Dag två var väl ganska exakt likadan. Frukost, stranden, lunch, stranden, hem och duscha, kvällsmat. Lite charterliv. Hamnade även på en reggaebar vilket vi saknat. Hela första månaden i Asien följde ju reggaen med oss men i Australien och på Nya Zeeland har den vart väldigt frånvarande haha. I alla fall, det var skoj. Sen började väl det dåliga vädret dra in över ön och vi kan väl säga att jag aldrig sett hur det kan gå från fint till absolut spöregn på bara en minut tidigare. En dag blev vi så sjukt blöta att jag inte trodde man kunde bli så blöt av "lite" regn. I tisdags och i onsdags höll vi oss inne hela dagarna förutom när vi var tvungna att skaffa föda. Det var lixom inte bara regn utan det blåste halv storm oxå. Men det har ändå vart riktigt härligt på Boracay. Har aldrig sett så mycket japaner på ett och samma ställe förut. Och fördomen att de alltid har kamera på magen stämmer till 100%. De tar kort hela tiden! Mest på sig själva. Såg man dem på stranden så tog de bilder på varandra med havet som bakgrund. Såg man dem på restauranger så tog de kort på sig själva med mobilen. Helt sjukt var det. De satt mer med sina telefoner än att umgås med varandra. Men eftersom vi nu ska till Japan och Tokyo redan imorrn så passar det ju bra att vi har studerat deras beteende i nästan en vecka haha.
Ser fram emot Tokyo riktigt mycket, förutom att det ska regna där oxå. Vi har googlat och hittat så mycket saker vi vill se och göra att vi inte tror vi kommer hinna med ens hälften. Vi ska ju bara vara där över helgen, midsommarhelgen, och åker till Kina redan på måndag. Midsommar ska vi by the way fira med sushi, det närmsta sill vi kan komma haha. Jag som aldrig har ätit det ska förlora min sushi-oskuld och vart är bättre att göra det om inte i sushins hemland. Dock varnar Bea mig för att jag säkert måste äta det flera gånger innan jag tycker det är gott. Som plan B får jag väl uppsöka donken eller liknande. Vi ska i alla fall besöka H&M för nu när vi flyger från Boracay upp till Manila får vi bara ha 10kg incheckat bagage så vi har rensat som satan. Min väska är så liten nu efter att jag slängt massa skräp att den är mindre nu än innan jag lämnade Sverige. Men vi klarade det! Tillsammans hade vi bara 20kg. På vägen hit hade vi ca 28 så det var en bra rensning. Detta innebär oxå att jag knappt har nåt att ha på mig sista tiden. Så nåt linne och kanske en midsommarklänning ska jag leta på.

























- Posted from my iPhone

Från Nya Zeeland till Filippinerna

Vi har kommit till Filippinerna. Resan hot var lååång. Men först var vi en sväng i Auckland, Nya Zeelands största stad. Vi gillade den mer än Wellington som var mer som... Sala! Haha. I Auckland var det dessutom rätt varmt så vi slapp vantar och kunde ha sommarskor även om skinnjackan och sjalen fortfarande var på. När vi kom till hostelet fick vi ett 12-bäddsrum men när vi kol in dit sa en kille: här ta det här lakanet som är rent för nån har legat i din säng. Och i Beas säng fanns inga sängkläder över huvud taget. Vi gick till receptionen för att få lakan till Bea men han som stog där kunde inte gå ifrån så istället för att hämta lakan till oss frågade han om vi inte ville byta rum ist. Då berättade jag om att nån ändå legat i min säng, han suckade och gav oss två sängar i ett 8-bäddsrum istället. Haha tur för oss att han inte kunde gå ifrån. I det andra rummet bodde bland annat en kille vi kallade sjusovaren för att han sov så länge på dagarna. Han var en knepig person. Alla hans kläder låg överallt runt hans säng samt i hans säng så man kom knappt in i rummet då alla hans skor blickade dörren. Dessutom snarkade han. Inte vår favorit rumskompis direkt haha. I övrigt var väl hostelet helt okej, extremt litet kök men vi skulle ju bara va där 4 nätter så vi klarade oss.

Första dagen gav vi oss ut på stan och kikade lite och bestämde oss sen lite spontant för att åka upp i ett Skytower med utsikt över hela staden. Som backpackers fick vi rabatt (älska) och man såg hur långt som helst!

Dagen efter fick vi ut på stan igen för att fixa lite småsaker. Vi fick förbi en bio och bestämde oss för att se en film efter att vi säg att priset var ynka $11=66kr. Så på sena eftermiddagen såg vi The Great Gatsby. Den var riktigt bra faktiskt. Haha en rolig grej som jag blev asirriterad på var när vi kom dit, 10 min innan som man ju gör i vårt land, och skulle visa upp biljetterna för vakten. Hon såg lite sur ut så jag tog fram min Max-röst och sa det gladaste jag kunde "Hello" när jag räckte fram biljetterna. Hon sa ingenting tillbaka, tittade inte ens på oss. Hon gav tillbaka biljetterna och sa med en sur och trött röst "Why are people always so early? You can wait in that corner." Öööööhh?????? Ska man komma exakt när filmen börjar eller? Och vad fan gör det henne om vi är tidiga? Det är ju inte hon som måste vänta. Och om hon nu absolut måste tycka att det är jobbigt att folk kommer tio min innan behöver hon ju inte säga det kanske. Lixom skälla på kunderna typ. Vi ställde oss i hennes utpekade hörn och då frågar hon oss när filmen börjar. Det borde hon väl veta annars kan hon ju inte säga att vi är tidiga! Pucko. Sen kom i alla fall en trevlig kille och visade in oss till salongen. Han kände väl kanske att han var tvungen att väga upp hennes störda beteende.

Dagen efter blev det tidig uppstignig. Vi th en buss till ministaden Matamata och anmälde oss till dagens äventyr i deras turistcenter. En buss hämtade upp oss och körde oas ut tilö Alexander-farm där vi bytte till en annan mindre buss som körde oss över det fantastiska landskapet med hagar och kullar ut till inspelningsplatsen för alla Sagan om ringen-filmerna samt alla Hobbitfilmer. Bland det första guiden frågade var om alla hade sett filmerna, jag var väldigt noga med att inte erkänna att jag inte sett en enda haha. Det var nämligen en kvinna som sa att hon inte sett dem och blickarna hon fick av alla fanatiker på plats var inte roliga. Haha. Så jag var tyst om det och gick sen med alla som säkert sett filmerna hundra gånger in i den lilla söta Hobbitstaden. Vi spenderade lite mer än en timme med att vandra runt där, vi fick även gå in i ett litet hus men eftersom alla interiörbilder är filmade i en studio nere i Wellington fanns bara en kvadrat jordkällare bakom dörren. Dessutom var ett område avspärrat helt där absolut ingen förutom trädgårdsskötarna fick gå in baa för att absolut inget fick förstöras eller ändras om nu Peter Jackson får för sig att de måste komplettera nåt till kommande två Hobbitfilmer. I övrigt är alla exteriörtagningar redan gjorda. Tycker sånt är så himla knäppt att man så långt i förväg kan veta vad man kommer behöva och inte till en film som knappt är påbörjad. Vi avslutade med att gå in på den lilla puben som tydligen figurerar i Hobbitfilmen (jag lär se filmerna hemma sen haha) och drack specielöl som skådespelarna fick för tr det skulle bli fulla nog för att verkligen se fulla ut men inte fulla nog att förstöra några tagningar. 1% var det. Smakade sådär.

Jaja det var i alla fall sjukt intressant, jag som älskar allt som har med bakom kulisserna och filminspelningar att göra.

Sista dagen i Auckald var den sista över huvud taget i Nya Zeeland och del två av resan var över. En månad kvar som ska spenderas i Asien, även kallad del tre haha.

Vi började med att flyga till Melbourne för att där ta ett flyg som till slut skulle ta oss till Manila på Filippinerna. Vi kom till Melbourne och är först av planet eftersom vi har bråttom. Rusar till passkontrollen

där vi möts av tretiden asiater som inte fattar hur man köar eller förstår varken engelska eller kroppsspråk. En vakt styr upp köerna för att det ska gå så fort som möjligt men ingen fattar vad han menar förutom jag och Bea som känner hur tiden försvinner för oss. Ca 40 min får vi stå i kö för att ingen av de andra ens knappt hade fyllt i sina emigrationcards. Vi springer och hämtar våra väskor, rusar upp till internationel departures bara för att bli informerade om att vår incheckningsdisk har stängt. Jag ville dö!! Ville även döda alla som stått i passkön och försenat oss.

Det slutade med att vi fick köpa en biljett via Darwin för att ta oss till Singapore där vårt plan till Manila skulle gå från. All väntan på alla dessa flygplatser gjorde mig galen. När vi kom fram till Manila var jag så trött att ögonen stog i kors, jag var hungrig och svettig och irriterad. Och ändå var vi inte framme! Vi skulle flyga vidare inrikes till Boracay. Men Boracay går det inte att flyga till utan man måste flyga tilö en ö bredvid, sen pka buss och sen färja och SEN är man framme. Vi åkte 04 på torsdagsmorgonen från Auckland och kom fram till Boracay runt 20 på kvällen på fredagen. Lokal tid! Om man räknar om det till verkliga timmar hade i rest i 44 timmar utan riktig sömn eller mat.

Men vi hade sån tur, när vi klev av färjan kom en kvinna fram till oss och frågade om vi letade boende. Det gjorde vi ju och hon sa att hon hade billiga rum på ett hotell som hette Alice in wonderland. Vilket sammanträffande, det var ju ändå dit vi hade tänkt åka! Glada och lättade satte vi oss i en moppetaxi och åkte dit. Receptionisten tittar på oss och säger att det är fullt. VA?! Skjut mig. Vi fick bo en natt på grannstället för att den checka in morgonen efter. Ja, vi hade ju inget val. Så vi checkade in på det andra stället. Ett ställe som luktade mögel och som hade en tusenfoting under sängen. Det slutade med att vi valde ett annat hotell dagen efter, ett ställe slm ligger vid stranden och har wifi och tv och kylskåp och är rent och fräscht. En äcklig natt fick vi dock stå ut.

Vädret här har vart bättre än vi trodde. Vi trodde det skulle spöregna hela veckan men det har än så länge bara vart mulet och molnigt förutom idag då solen sken riktigt mycket. Men att det är mulet gör oss inget, solen tar ändå, havet är sjukt varmt och man blir lixom inte sådär äckligt svettig. Idag blåser det dock halv storm ute så vi var tvungna att gå ifrån stranden. Jag har verkligen sand överallt just nu. Får väl se om det avtar eller om det är början på en tyfon haha.

Utsikten över Auckland.

Utsikten från takterassen på hostelet.

På väg tilö Matamata.

Här hade vi just missat Singaporeflyget i Melbourne. Glad_tjej_91!

Det äckliga mögliga rummet vi bodde första natten i på Boracay.

Det fina rummet vi sen bytte till.

Whitehaven Beach här på Boracay.

Frukostutsikt.

Dagens storm.

Strandgatan.

I väntan på tyfonen haha.

Vi är på Nya Zeeland

Oj oj oj vad det är KALLT på Nya Zeeland! Vi tog ju ett nattflyg från Melbourne och kom fram hit tidigt på måndagsmorgonen. I securityn efter vi landat blev jag utfrågad så pass att jag trodde att de misstänkte mig för att vara terrorist. Vad jag skulle göra här, vart jag skulle bo, vem jag pratade om när jag sa "we", vad mitt hostel hette, hur länge jag skulle vara här och vart jag skulle ta vägen när jag reste härifrån. Även HUR jag skulle ta mig runt inom landet ville han veta. Gud! Ta det lugnt. När vi kom till Australien ställdes inte en enda fråga. Bea fick typ två frågor innan hon lätt fick komma in i Nya Zeeland...
Vi sov på flygplatsen i nån timme efter att ha blivit tillfrågade av ännu en vakt om vi hade nånstans att ta vägen för flygplatsen var minsann inget boende. Man kände sig så välkommen!
Irriterad och sur och hungrig och trött var jag och inte fick vi tag i nån shuttlebus heller som skulle ta oss till centrum. Till slut tog vi en lokalbuss och fick sen gå sista biten. Haha det var lite kul. När vi lämnade hostelet i Melbourne var det en kille där som va i bagagerummet samtidigt som oss. Sen såg vi han på flyget och sen sov han oxå på flygplatsen för att vänta in morgonen. Han klev även på lokalbussen och när vi klev av så visade det sig att vi skulle bo på samma hostel. Så vi gick med honom dit för han hade karta. Trots det gick vi lite fel men vi kom fram precis när det började regna. Och sen dess har det väl ungefär regnat. Det är så kallt här att jag sovit med tjocka strumpor, mjukisbyxor, t-shirt, kofta, tjocktröja och halsduk. Och täcke såklart. Jag funderade ett tag på att sätta på mig vantarna som jag köpte när vi va på affären härom kvällen haha.

Christchurch var med om en stor jordbävning 2011. Inget vi trodde skulle påverka vår vistelse här men staden är nästan totalförstörd. De håller på att bygga upp allt igen men massa hus och byggnader är helt förstörda och på flera tomter finns ingenting, antagligen har de rivit det som var där och sen struntat i att bygga nytt. Härom dagen va vi på ett café som ligger i ett litet område som är uppbyggt och kallas Quake City (såklart). Men hela detta lilla centrum består av baracker. Fiket är en barack, lite större affärer består av kanske tre fyra baracker osv. Sjukt men samtidigt lite coolt.

Förutom kylan, temperaturen låg på runt 7-8 grader i Christchurch, så har det som sagt regnat sen vi kom. Och inte är det varmt inomhus heller för de har ju inga element i den här delen av världen och deras väggar är papperstunna. Funderar starkt på att köpa mössa haha. Mitt paraply har nästan blåst sönder så jag hoppas att jag inte kommer behöva det så mkt mer efter att vi lämnar Nya Zeeland.

Igår hade vi bokat in en valsafari i en stad vid namn Kaikoura som ligger tre timmar med buss ovanför Christchurch. Vi gick upp kl 05 för att hinna med bussen och var framme i Kaikoura kl 10. Vi fick springa till valstället bara för att komma dit och se att turen blivit inställd pga dåligt väder. Jahapp då hade vi helt plötsligt sex timmar att fördriva i den lilla staden med en huvudgata som till stor del nästan bara bestod av cafeer och pubar/restauranger. En och annan souvenirbutik fanns såklart oxå. Vi gick ner på stranden, tog lite bilder på den OTROLIGT vackra natur som omgärdar staden. Berg med snötäcka toppar och gröna kullar. Havet var trots det dåliga vädret alldeles turkost. Medan vi står där på stranden i regn och blåst kommer en man fram till oss. Han frågar om vi inte villa åka och titta på valar med helikopter. De var ett gäng som skulle åka men hade två platser kvar och ville fylla dem för att få ner priset. Vi sa att vi skulle fundera lite och han försvann tillbaka in till helikopterkontoret. Egentligen behövde vi inte fundera alls. Vi ville ju självklart åka både helikopter OCH se valar!!

Så vi gick upp och sa att vi gärna hängde på. Betalade och skrev in oss, fick en snabb säkerhetsgenomgång och en kvart senare satt vi i helikoptern redo att lyfta. Den va väldigt liten, en pilot plus en annan turist och sen satt jag o Bea i "baksätet".
Det var såååååååå häftigt att flyga! Ingen av oss hade gjort det förut så det var en ny upplevelse för oss båda. Vi flög ut över havet för att sen vända in över land, vi flög över den lilla byn och ut över havet igen på andra sidan. Där började val-letandet. Vi letade LÄNGE och jag hade börjat ge upp när vår pilot plötsligt pekade en bit framför oss. Och där var den! En 17-18 meter lång kaskelott simmade helt fridfullt och andades och puffade ut luft.
Vi följde den i kanske 8 min innan den bestämde att den hade andats klart och dök ner i djupet och försvann. Då flög vi tillbaka och vi var helt lyriska över allt som plötsligt hade hänt haha. Resten av dagen gick vi en promenad utanför centrum och såg kossor och får (alla dessa får!) och sen åt vi thaimat innan vi tog bussen tillbaka till Christchurch.

Idag gick vi återigen upp supertidigt, 04:30, för att flyga vidare norrut. Vi kom för ca två timmar sen hit till Wellington, huvudstaden. Här regnade det såklart haha. Än så länge har vi bara hunnit äta frukost på ett café. Bra början på nationaldagen! Grattis Sverige. Får se vad vi gör för svenskt senare under dagen. Vi hörs!



Ödestaden Christchurch.


När man knappt sovit och ätit på 24 timmar och Subway blir ens första måltid i det nya landet, då viker man servettgubbar.


Barack-cafeet.


Köpte mig en cola som bara jag fick dricka ur.


Sa jag att det har regnat?


Stranden i Kaikoura. iPhonekameran är inte den fina naturens bästa vän.


Helikopter!!!








Den fina valisen vi såg :).


Kaikoura.


Kaikoura.


Kaikoura från luften.





Sen lekte jag med Beas kamera hehe.


När vi flög till Wellington imorse såg vi bergen i Kaikoura uppifrån.

- Posted from my iPhone