Vi har kommit till Filippinerna. Resan hot var lååång. Men först var vi en sväng i Auckland, Nya Zeelands största stad. Vi gillade den mer än Wellington som var mer som... Sala! Haha. I Auckland var det dessutom rätt varmt så vi slapp vantar och kunde ha sommarskor även om skinnjackan och sjalen fortfarande var på. När vi kom till hostelet fick vi ett 12-bäddsrum men när vi kol in dit sa en kille: här ta det här lakanet som är rent för nån har legat i din säng. Och i Beas säng fanns inga sängkläder över huvud taget. Vi gick till receptionen för att få lakan till Bea men han som stog där kunde inte gå ifrån så istället för att hämta lakan till oss frågade han om vi inte ville byta rum ist. Då berättade jag om att nån ändå legat i min säng, han suckade och gav oss två sängar i ett 8-bäddsrum istället. Haha tur för oss att han inte kunde gå ifrån. I det andra rummet bodde bland annat en kille vi kallade sjusovaren för att han sov så länge på dagarna. Han var en knepig person. Alla hans kläder låg överallt runt hans säng samt i hans säng så man kom knappt in i rummet då alla hans skor blickade dörren. Dessutom snarkade han. Inte vår favorit rumskompis direkt haha. I övrigt var väl hostelet helt okej, extremt litet kök men vi skulle ju bara va där 4 nätter så vi klarade oss.
Första dagen gav vi oss ut på stan och kikade lite och bestämde oss sen lite spontant för att åka upp i ett Skytower med utsikt över hela staden. Som backpackers fick vi rabatt (älska) och man såg hur långt som helst!
Dagen efter fick vi ut på stan igen för att fixa lite småsaker. Vi fick förbi en bio och bestämde oss för att se en film efter att vi säg att priset var ynka $11=66kr. Så på sena eftermiddagen såg vi The Great Gatsby. Den var riktigt bra faktiskt. Haha en rolig grej som jag blev asirriterad på var när vi kom dit, 10 min innan som man ju gör i vårt land, och skulle visa upp biljetterna för vakten. Hon såg lite sur ut så jag tog fram min Max-röst och sa det gladaste jag kunde "Hello" när jag räckte fram biljetterna. Hon sa ingenting tillbaka, tittade inte ens på oss. Hon gav tillbaka biljetterna och sa med en sur och trött röst "Why are people always so early? You can wait in that corner." Öööööhh?????? Ska man komma exakt när filmen börjar eller? Och vad fan gör det henne om vi är tidiga? Det är ju inte hon som måste vänta. Och om hon nu absolut måste tycka att det är jobbigt att folk kommer tio min innan behöver hon ju inte säga det kanske. Lixom skälla på kunderna typ. Vi ställde oss i hennes utpekade hörn och då frågar hon oss när filmen börjar. Det borde hon väl veta annars kan hon ju inte säga att vi är tidiga! Pucko. Sen kom i alla fall en trevlig kille och visade in oss till salongen. Han kände väl kanske att han var tvungen att väga upp hennes störda beteende.
Dagen efter blev det tidig uppstignig. Vi th en buss till ministaden Matamata och anmälde oss till dagens äventyr i deras turistcenter. En buss hämtade upp oss och körde oas ut tilö Alexander-farm där vi bytte till en annan mindre buss som körde oss över det fantastiska landskapet med hagar och kullar ut till inspelningsplatsen för alla Sagan om ringen-filmerna samt alla Hobbitfilmer. Bland det första guiden frågade var om alla hade sett filmerna, jag var väldigt noga med att inte erkänna att jag inte sett en enda haha. Det var nämligen en kvinna som sa att hon inte sett dem och blickarna hon fick av alla fanatiker på plats var inte roliga. Haha. Så jag var tyst om det och gick sen med alla som säkert sett filmerna hundra gånger in i den lilla söta Hobbitstaden. Vi spenderade lite mer än en timme med att vandra runt där, vi fick även gå in i ett litet hus men eftersom alla interiörbilder är filmade i en studio nere i Wellington fanns bara en kvadrat jordkällare bakom dörren. Dessutom var ett område avspärrat helt där absolut ingen förutom trädgårdsskötarna fick gå in baa för att absolut inget fick förstöras eller ändras om nu Peter Jackson får för sig att de måste komplettera nåt till kommande två Hobbitfilmer. I övrigt är alla exteriörtagningar redan gjorda. Tycker sånt är så himla knäppt att man så långt i förväg kan veta vad man kommer behöva och inte till en film som knappt är påbörjad. Vi avslutade med att gå in på den lilla puben som tydligen figurerar i Hobbitfilmen (jag lär se filmerna hemma sen haha) och drack specielöl som skådespelarna fick för tr det skulle bli fulla nog för att verkligen se fulla ut men inte fulla nog att förstöra några tagningar. 1% var det. Smakade sådär.
Jaja det var i alla fall sjukt intressant, jag som älskar allt som har med bakom kulisserna och filminspelningar att göra.
Sista dagen i Auckald var den sista över huvud taget i Nya Zeeland och del två av resan var över. En månad kvar som ska spenderas i Asien, även kallad del tre haha.
Vi började med att flyga till Melbourne för att där ta ett flyg som till slut skulle ta oss till Manila på Filippinerna. Vi kom till Melbourne och är först av planet eftersom vi har bråttom. Rusar till passkontrollen
där vi möts av tretiden asiater som inte fattar hur man köar eller förstår varken engelska eller kroppsspråk. En vakt styr upp köerna för att det ska gå så fort som möjligt men ingen fattar vad han menar förutom jag och Bea som känner hur tiden försvinner för oss. Ca 40 min får vi stå i kö för att ingen av de andra ens knappt hade fyllt i sina emigrationcards. Vi springer och hämtar våra väskor, rusar upp till internationel departures bara för att bli informerade om att vår incheckningsdisk har stängt. Jag ville dö!! Ville även döda alla som stått i passkön och försenat oss.
Det slutade med att vi fick köpa en biljett via Darwin för att ta oss till Singapore där vårt plan till Manila skulle gå från. All väntan på alla dessa flygplatser gjorde mig galen. När vi kom fram till Manila var jag så trött att ögonen stog i kors, jag var hungrig och svettig och irriterad. Och ändå var vi inte framme! Vi skulle flyga vidare inrikes till Boracay. Men Boracay går det inte att flyga till utan man måste flyga tilö en ö bredvid, sen pka buss och sen färja och SEN är man framme. Vi åkte 04 på torsdagsmorgonen från Auckland och kom fram till Boracay runt 20 på kvällen på fredagen. Lokal tid! Om man räknar om det till verkliga timmar hade i rest i 44 timmar utan riktig sömn eller mat.
Men vi hade sån tur, när vi klev av färjan kom en kvinna fram till oss och frågade om vi letade boende. Det gjorde vi ju och hon sa att hon hade billiga rum på ett hotell som hette Alice in wonderland. Vilket sammanträffande, det var ju ändå dit vi hade tänkt åka! Glada och lättade satte vi oss i en moppetaxi och åkte dit. Receptionisten tittar på oss och säger att det är fullt. VA?! Skjut mig. Vi fick bo en natt på grannstället för att den checka in morgonen efter. Ja, vi hade ju inget val. Så vi checkade in på det andra stället. Ett ställe som luktade mögel och som hade en tusenfoting under sängen. Det slutade med att vi valde ett annat hotell dagen efter, ett ställe slm ligger vid stranden och har wifi och tv och kylskåp och är rent och fräscht. En äcklig natt fick vi dock stå ut.
Vädret här har vart bättre än vi trodde. Vi trodde det skulle spöregna hela veckan men det har än så länge bara vart mulet och molnigt förutom idag då solen sken riktigt mycket. Men att det är mulet gör oss inget, solen tar ändå, havet är sjukt varmt och man blir lixom inte sådär äckligt svettig. Idag blåser det dock halv storm ute så vi var tvungna att gå ifrån stranden. Jag har verkligen sand överallt just nu. Får väl se om det avtar eller om det är början på en tyfon haha.
I väntan på tyfonen haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar